Uppgiften för Drottningskärs kastell har alltid varit att tillsammans med Kungsholmsfort, fartyg och spärrar, försvara flottan och Karlskrona. Fästningen är ett enda stort skyddsverk för de personer som avfyrar artilleriet. Karl XI som låter bygga Karlskrona påbörjar ett stort antal fästningsbyggen och ökar också bestyckningen på de olika fästningarna.
Ansvar för kastellets bestyckning, ledning och förvaltning har skiftat genom tiderna.
Oftast har amiralitetet stått för bestyckningen och Krigskollegium för fästningen.
De allra första kanonerna kommer till Drottningskärs kastell från Vaxholm och Dalarö skansar och ur amiralitetets förråd. De bemannas av artilleriregementet som är värvade soldater och grundades på 1600-talet. Artilleriregementet blev förlagda på olika garnisoner och fästningar utifrån behov.
Under fredstid är det inte några ur artilleriregementet på Drottningskärs kastell, utan de beordras dit när det uppstår en konfliktsituation.
Daniel Grundell blir amiralitetstygmästare 1712 och leder arbetet vid artillerikontoret i Karlskrona. Grundell skriver en handledning om sjöartilleri, en lärobok Nödig underrättelse om artilleriet till lands och siös och en skrift om fyrverkerier. Grundell har också gjort pedagogiska artillerilaveringar samt specificerar på vilka platser runt om i Karlskrona de olika styckena ska ställas upp. Under nordiska kriget ska Grundell ha träffat ett segel med ett kanonskott 1800 m bort. Man brukar räkna med en räckvidd på 712 meter för en kanon 1705.
1724 kallas generallöjtnant Carl Cronstedt, chefen för artilleriregementet, till Karlskrona för att göra krutprov och ritningar och modeller till batterier, lavetter och stycken. Detta leder till några av arméns lavetter och eldrör tillförs befästningarna utöver amiralitetets.
På Drottningskärs kastell har bestyckningen bestått av i huvudsak av 24-pundiga och 18-pundiga kanoner, 60 och 80-pundiga mörsare och 16-pundiga haubitsar (som kommit från Krigskollegium).
Oftast tänker man kanske på eldröret, när man talar om kanoner. Lavetten är viktig för att kunna träffa med en kanon. Den ska vara stark nog att stå emot kanonens rekyl, den ska kunna riktas så snabbt som möjligt och inte ta för stor plats.
Under slutet av 1700-talet befinns skeppsbyggmästaren af Chapmans och överstelöjtnant Aschlings kursörlavetter, en slags svängbar lavett där rekylen begränsas, särskilt lämpade för fästningspjäser och införskaffas i mån av medel till Drottningskärs kastell.
Faktatext skriven av Marie Chen, Karlskrona kommun, i samarbete med Blekinge museum, som bidragit med faktaunderlag.